Jag ville bara ta upp lite angående självförtrående, jag läste en blogg som också hade skrivit om det och då kände jag att jag vill säga mitt ord. Iaf under hela lådstadiet så brydde jag mig inte ett dugg om vad alla andra tyckte, jag var liksom i min egna värld och jag hade mina vänner och jag blev respekterad av dom. Men sen så i mellanstadiet så fick jag jätte dåligt självförtrående jag vet inte varför men jag blev röd i ansiktet och bara om någon sa mitt namn ungefär. Jag hatade värkligen att stå och prata inför andra. Jag tyckte det var hemskt. Men sen när jag började i 7an tänkte jag att jag ville ändra på mig, så jag testade några olika stilar. Det blev faktiskt bättre men jag tyckte det fortfarande var lika hemskt att stå bland folk att prata. Men jag tränade varje dag över att bygga tillbaka mitt självförtrående som jag en gång haft i tiden. och tillslut efter något år så började jag tro på mig själv. Och nu går jag i 8an, och jag har hittat min stil jag har hittat mitt jag. och jag har skaffat mig ett självförtrående. Det är inte världens bästa, jag har mina stunder där jag kan vara blyg och jag har mina stunder där jag är på topp. Jag har vänner som stöttat mig genom att bygga upp ett självförtrående och dom vill jag tacka, alla borde ha sånna vänner! och sen finns det folk som inte har hjälpt mig ett dugg, och sånt respekterar jag inte. Att bygga upp ett självförtrående är inte det lättaste, och det tar inte en vecka eller ett år att bygga ett självförtrående, nej det gör det värkligen inte. se på mig jag kämpar en idag. Vi alla kan inte vara perfekta...     men och det är ingen för den delen!